Sevärdhet

Lefka Ori – Vita bergen på västra Kreta

Högalpin öken, raviner och snö långt in på våren.

Foto: C messier · CC BY-SA 4.0 · Wikimedia Commons · skalad

Publicerad · Av Kretaguidens redaktion

Lefka Ori, Vita bergen, är det stora bergsmassivet som fyller större delen av västra Kreta. Här finns omkring 50 toppar över 2 000 meter, med Pachnes som högsta på ungefär 2 453 meter. Massivet är känt för sina djupa raviner ner mot Libyska havet, Omalos-platån och ett kargt högland som ofta liknas vid ett månlandskap.

Lefka Ori, Vita bergen på västra Kreta
Lefka Ori dominerar landskapet på västra Kreta.Foto: C messier · CC BY-SA 4.0 · Wikimedia Commons · skalad

Varför de kallas Vita bergen

Lefka Ori (lef-KA O-ri) betyder just ”de vita bergen”. Namnet passar året om, men av två olika skäl. Från december till långt in på våren ligger snön kvar på topparna, och från Chania kan du se dem lysa vita bakom stadens tak. När snön har smält på sommaren är det i stället den ljusa kalkstenen som syns, nästan lika blek i det skarpa ljuset.

Massivet sträcker sig ungefär från trakterna söder om Chania ner till sydkusten vid Sfakia, och det är fullt av raviner, platåer och toppar. Det är inte ett berg utan ett helt landskap, och det formar livet på västra Kreta: vägarna slingrar sig runt det, byarna ligger på dess kanter, och den som ska till sydkusten får åka runt eller gå igenom.

Toppar och höjder

Pachnes (PACH-nes) är högst, bara några meter lägre än Psiloritis mitt på ön. Höjduppgifterna varierar lite mellan olika kartor, men skillnaden mellan de två är så liten att lokalborna gärna diskuterar vilken som egentligen vinner. Vill du jämföra kan du läsa om Psiloritis och vandringen till dess topp.

Runt Pachnes står en rad andra toppar över 2 000 meter, ofta rundade och stenbeströdda snarare än spetsiga. Några av de mer kända är Troharis, Zaranokefala och Gingilos ovanför Omalos. Den sistnämnda är inte bland de högsta men en av de mest besökta, eftersom den nås från Xyloskalo vid Samariaravinens början.

Pachnes kan nås från sydsidan via Anopoli, där en grusväg leder högt upp mot bergen. Därifrån återstår några timmars vandring. Vägen kräver ofta fyrhjulsdrift och är inte alltid farbar, så fråga lokalt innan du försöker.

Omalos-platån

Omalos (o-ma-LOS) är en stor, flack högslätt på drygt 1 000 meters höjd, omgiven av berg. Hit kommer de flesta besökare som ska vandra Samaria, eftersom ravinens ingång vid Xyloskalo ligger i platåns södra kant. På morgonen under säsong rullar bussarna upp från Chania i kolonn.

Platån är mer än en startpunkt. Det finns ett par enkla pensionat och tavernor, betande får och ett lugn som är svårt att hitta nere vid kusten. Att sova en natt på Omalos ger dig en tidig start, svalare luft och chansen att se stjärnhimlen utan ljusföroreningar. På vintern och tidig vår kan platån täckas av snö, och vissa år samlas smältvatten som en grund sjö.

Själva vandringen genom ravinen beskrivs i guiden om Samariaravinen, så här håller vi oss till bergen runt omkring.

Månlandskapet i höjden

Ovanför ungefär 1 800 meter förändras allt. Träden tar slut, och kvar finns ett vidsträckt högland av grå och vit sten, kratrar, sänkor och små kullar. Lokalt kallas området Madares (ma-DA-res), ungefär ”de kala”. Geologer brukar beskriva det som en högalpin öken, och det finns få liknande landskap i Europa.

Här finns inga stigar i vanlig mening utöver ett par markerade leder, inga källor att lita på och nästan ingen skugga. Snöfläckar kan ligga kvar i sänkorna en bra bit in på sommaren. Det är vackert på ett ödsligt sätt, men inget ställe att ge sig ut i utan erfarenhet, karta och gott om vatten. Dimma kan komma snabbt och sudda ut alla riktmärken.

Genom höglandet går den europeiska vandringsleden E4, och den som vill korsa massivet till fots gör det oftast via den. Mer om leden i stort hittar du i texten om E4-leden på Kreta.

Ravinerna ner mot havet

Vatten och tid har skurit djupa skåror genom kalkstenen, och de flesta av ravinerna löper från bergen rakt söderut mot havet. De är skälet till att många kommer hit.

Därutöver finns en rad mindre och mer krävande raviner som mest besöks av erfarna vandrare och canyoningklubbar.

Refuger och övernattning

Grekiska bergsklubbar driver några enkla fjällstugor i massivet. Den mest kända är Kallergi-refugen, som ligger ovanför Omalos med utsikt ner över Samariaravinen. Den brukar vara bemannad under sommarsäsongen och erbjuda sängplatser och enkel mat, men öppettider, priser och bokning ändras – kontrollera med den lokala bergsklubben i Chania innan du räknar med en säng.

Det finns ett par andra refuger på andra sidor av massivet, men flera av dem är obemannade eller öppnas bara på förfrågan. Planerar du en flerdagarstur är det klokt att gå med en lokal guide eller i alla fall prata med någon som känner terrängen.

Djur och växter

Lefka Ori är en av de bästa platserna på Kreta för att se öns vilda djur. Den kretensiska vildgeten kri-kri (kri-KRI) lever i de branta områdena, framför allt kring Samaria som är nationalpark. De är skygga men ses ibland nära stigarna. Mer om dem och andra arter hittar du i texten om kri-kri och Kretas vilda djur.

Titta också upp. Över topparna kretsar stora rovfåglar, däribland gåsgam och kungsörn, och med tur kan du få se den sällsynta lammgamen, som har ett av sina sista fästen i Grekland här. På våren blommar sluttningarna med arter som bara växer på Kreta, ibland bara i just detta massiv.

Uppleva bergen utan att bestiga dem

Du behöver inte vandra till 2 000 meter för att få en känsla för Lefka Ori. Några sätt att komma nära:

För fler idéer om var du kan bo och vad du kan göra i regionen, se översikten över västra Kreta. Planerar du en längre tur upp i höjden hittar du utrustningslistor och säkerhetsråd i guiden om bergsvandring.

Sevärt i närheten

Hitta hit