När du strosar genom de slingrande gränderna i Chanias gamla stad eller längs Rethymnons venetianska hamn vandrar du rakt in i sju hundra år av främmande styre. Först kom venetianarna, som i nästan 450 år gjorde Kreta till en av sina viktigaste besittningar och lämnade efter sig hamnar, fästningar, loggior och själva namnet Candia. Sedan kom osmanerna, vars drygt två sekler satte sina egna spår i form av moskéer, minareter, fontäner och hammam. Tillsammans har dessa två epoker format de gamla stadskärnor som idag hör till öns vackraste och mest besökta platser. Här är en guide till vad du ser och varför.
Två epoker som format ön
Kretas medeltida och tidigmoderna historia domineras av två främmande makter. Venedig styrde ön från början av 1200-talet ända fram till 1669, alltså i nästan 450 år. Därefter tog Osmanska riket över efter en lång och blodig belägring, och behöll makten till 1898. Båda epokerna har satt djupa spår i öns städer, arkitektur, mat och språk – spår som du upptäcker överallt i de gamla stadsdelarna. För att placera dessa perioder i ett större sammanhang, se vår överblick över Kretas historia, från minoerna och framåt.
Venedig kommer till Kreta
Efter det fjärde korståget och Konstantinopels fall 1204 delades det bysantinska rikets ägor upp, och Venedig tog kontroll över Kreta i början av 1200-talet. För sjöfartsrepubliken var ön en strategisk pärla: en bas mitt i östra Medelhavet, perfekt för handeln med Levanten och Egypten. Venetianarna kallade ön Candia, ett namn som också gav huvudstaden (dagens Heraklion) dess beteckning under lång tid. Styret var hårt mot den ortodoxa lokalbefolkningen och ledde till flera uppror, men under seklerna växte också en gemensam kultur fram.
Det venetianska arvet i städerna
Venetianarna byggde för försvar och handel, och deras arv präglar än idag öns hamnstäder. I Chania är den vackra venetianska hamnen med sin fyr och sitt båge av färgglada hus själva sinnebilden av ön. I Rethymnon reser sig den väldiga fästningen Fortezza över staden, och gränderna nedanför kantas av venetianska portaler, loggior och fontäner som Rimondifontänen. Också Heraklions hamn och dess fästning Koules är venetianska. Lägg märke till de eleganta dörromfattningarna, vapensköldarna i sten och de smala, skuggiga gränderna – de är typiska för perioden.
Den kretensiska renässansen
Den venetianska tiden var inte bara fästningar och skatter. Under 1500- och 1600-talen blomstrade en kretensisk renässans, en period av rik konst och litteratur där bysantinsk och italiensk tradition möttes. Här skrevs det berömda versdramat Erotokritos, och här grundlades en ikonmåleriskola vars mest kände son var Domenikos Theotokopoulos – mer känd som El Greco, som föddes på Kreta innan han nådde världsrykte i Spanien. Detta kulturella uppsving var i full gång när osmanerna slog till.
Belägringen av Candia
Osmanerna erövrade större delen av Kreta snabbt på 1640-talet, men huvudstaden Candia (Heraklion) höll ut bakom sina väldiga venetianska murar i hela 21 år. Den långa belägringen, en av historiens längsta, slutade med att staden föll 1669. Med det var hela ön i osmanska händer, och en ny epok inleddes. De mäktiga stadsmurarna i Heraklion, som du fortfarande kan vandra på, är ett minne av detta sista venetianska motstånd.
Det osmanska styret
Under det osmanska styret (1669–1898) förändrades ön. En del av befolkningen konverterade till islam, ibland av ekonomiska skäl, och moskéer, religiösa skolor och offentliga bad uppfördes i städerna. Styret präglades samtidigt av tunga skatter och återkommande uppror, eftersom den ortodoxa identiteten förblev stark – en motståndsanda som kulminerade i händelser som Arkadiklostrets uppoffring 1866. Den ortodoxa tron och dess kyrkor och kloster blev en samlande kraft genom hela perioden.
Det osmanska arvet i städerna
Osmanerna byggde ofta vidare på det venetianska. I Chanias gamla stad finner du den ståtliga Kioutsouk Hasan-moskén vid hamnen, ett av Greklands äldsta osmanska byggnadsverk, idag utan minaret men med sina karaktäristiska kupoler. I Rethymnon reser sig fortfarande minareter mot himlen, och du hittar gamla hammam (turkiska bad) och fontäner insprängda i gränderna. Även i mat och språk lever det osmanska kvar: ord, kaffevanor och rätter som söta bakelser bär spår av perioden. Promenera långsamt i de gamla stadsdelarna så ser du hur venetianskt och osmanskt vävts samman lager på lager. Ofta står en osmansk fontän bredvid en venetiansk portal, och en moské kan ha rests intill en kyrka från en tidigare epok. Just denna blandning, där sekel efter sekel lagrats ovanpå varandra, är det som ger Chanias och Rethymnons gamla städer deras alldeles särskilda och svårslagna atmosfär.
Vägen mot frihet
Efter ständiga uppror och internationella påtryckningar vann Kreta autonomi 1898, och 1913 förenades ön slutligen med Grekland. Det osmanska kapitlet stängdes, och i befolkningsutbytet mellan Grekland och Turkiet på 1920-talet lämnade de muslimska kretensarna ön. Kvar blev arkitekturen och de kulturella spåren, som idag berikar besökarens upplevelse snarare än delar befolkningen. Hela denna långa kamp för frihet är central i den kretensiska självbilden – läs mer i vår guide till Kretas historia.
Bra att veta
- Venetiansk tid: ca 1200-tal–1669, nästan 450 år; ön kallades Candia.
- Venetianskt arv: hamnen i Chania, Fortezza i Rethymnon, loggior och fästningar.
- Belägringen av Candia: Heraklion höll ut 21 år och föll 1669.
- Osmansk tid: 1669–1898, med moskéer, minareter, hammam och fontäner.
- El Greco föddes på Kreta under den kretensiska renässansen.
- 1898 autonomi, 1913 förening med Grekland.
Läs vidare om öns äldre förflutna i minoisk kultur och om motståndsandan i slaget om Kreta. Se även våra guider till Chania och Rethymnon samt resten av vår praktiska information.